Tillbaka igen.
Efter ett långt uppehåll här inne så blir det idag ett inlägg från mig. Varken tid eller lust har funnits och jag vet inte hur mycket bloggande det blir framöver, vi får se, kanske bara blir lite inlägg på Instagram
(hemmapasjuan)
Men idag blir det ett inlägg här i alla fall och det är mycket som hänt sedan jag skrev sist...
Lite bilder hemifrån huset. Det har inte varit mycket tid som jag tillbringat här hemma de sista månaderna....
I år hade jag en lång semester. Hela fem veckor. Semester och semester... vi jobbade hela tiden men tog igen oss emellanåt och hade även besök av familj och vänner.
Mina föräldrar var nere hos oss i två omgångar under semestern, de har jobbat på hårt och hjälpt oss mycket.
Sista dagen av vår semester planerade vi att åka till minstingen som nu fått en lägenhet i Halmstad där han läser på Högskolan, vi skulle hjälpa honom med att sätta upp några saker innan vi åkte hemåt, vi ville komma hem i tid för att fixa hemma inför första arbetsdagen. Så blev det inte...
Plötsligt ringer min bror och berättar att min pappa fallit ihop och var på väg till sjukhus i ambulans.
Han hade fått en hjärnblödning!
Det kändes som om hela världen rasade.
Han kände igen oss och kunde prata med oss men var förlamad i vänster sidan. Det var givetvis en chock för oss, han är 69 år men i väldigt bra form och har inte haft några andra problem. När vi kom till Eksjö trodde vi att det värsta var över men det var bara början.
Dagen efter fick han åka till Linköping eftersom blödningen inte stannade. Vi tillbringade några dagar där uppe och oron var stor när han opererades i över fyra timmar. Operationen gick i alla fall bra och han fick komma tillbaka till Eksjö. Där var han bara en natt när han fick feber och infektion så då fick han åka en ny ambulansfärd denna gång till infektionskliniken Jönköping, han blev sämre där och han fick hjärnhinneinflammation. Han var där nästan en vecka innan läget var stabilt och han fick komma tillbaka till Eksjö igen.
Nu är han i alla fall mycket bättre igen, vi vet fortfarande inte hur det blir med hans vänstra sida men han tränar på bra. Vi hoppas han får komma till en Rehabavdelning snart.
Nu har den värsta oron släppt och vi har gått tillbaka till vardagslivet igen. Vardagen, som ibland kan kännas tråkig, uppskattar jag väldigt mycket nu. Och för mig var det igår en stor, väldigt positiv, förändring då jag började på ett nytt jobb, efter nästan 17 år på samma företag. Mycket roligt och spännande med denna utmaning.
Hoppas allt är bra med er?!
K R A M