tisdag 31 januari 2012

En skräckupplevelse!

När jag kom hem från jobbet och skulle ut med vovvarna så sa mellansonen att han fixat musik på min Iphone (är ju lite dålig på sånt själv....).
Jag sa att när jag går i skogen får jag nog bara ha en av hörlurarna i så jag hör om nån smyger bakom :) 
När vi hade gått rundan i skogen skulle vi över järnvägen. Svea skuttade iväg alldeles för långt framför och över järnvägen så jag sprang fram mot henne och ser när jag kommer till spåret att borta vid järnvägsövergången, åt höger, blinkar det rött och hör klingandet. Sliter ur den hörluren jag hade i och hör tåget från vänster och ser ljuset kommande rusande mot oss!!! Chippen är fortfarande kvar på andra sidan!!
Hinner tänka i en bråkdels sekund - Chippen är lydigare!
Rusar över och håller Svea, skriker (måste hörts över hela kommunen!) åt Chippen
STANNA, STÅ KVAR!!
Tåget rusar förbi oss, jag håller fast Svea och andas inte....

När tåget har kommit förbi så står han där vår lilla "hustomte" (på exakt samma ställe som när jag skrek på honom) och tittar undrande på mig - Kan jag komma nu matte?
Jag ropar på honom och han kommer över till oss och blir rikligt belönad med beröm och godis!
Jag sätter mig i snön, skakar av rädsla och tårarna kommer.
Hundarna skuttar iväg och busar med varandra mellan träden och fattar ingenting... :) 
Ni som har hund förstår ju hur mycket man fäster sig vid de där fyrbenta varelserna. Jag är så tacksam att han är så lydig, tänk om han blivit överkörd och det hade varit mitt fel. Huga!!
Kommer inte ha de lösa vid järnvägen mer och inga hörlurar alls när jag går där!!

Vår duktiga vovve med tuggben som belöning. 

Nu har jag bakat. Fick lära mig idag (av en dietist) att killar som tränar så mycket som våra gör ska äta mycket vitt bröd så jag har bakat småfranska. Även lite scones på bara vitt mjöl (inga fibrer som mamma vill ha...) som de ska få till kvällsmaten.






Till mig om inte tränar eller förbränner i närheten så mycket som unga hockeykillar håller jag nu på med lite grövre GI-bröd :)

Bon soir mes amis!
Kram Suss

7 kommentarer:

  1. Men hjälp vad det kunde gått illa!!! Fick rysningar över hela kroppen när jag läste om din skräck-upplevelse idag:(. Duktigaste Chippen<3.

    Kramis/Heléne

    SvaraRadera
  2. Vilken tur att det gick bra.. Blev rädd när jag läste! Usch vad allt kan hända snabbt. Tur att du har en sådan lydig hund :) Kram Tilda

    SvaraRadera
  3. vilken tur att det blev ett lyckligt slut av det där....*ler

    SvaraRadera
  4. Vilken fasa! Huamej, det är ju skräcken att nåt sånt ska hända. Vi har långt till järnvägen, men när vi går i skogen går vi nära en stor landsväg... Tror de hör på tonfallet också när det verkligen, verkligen är allvar! Tur att det gick bra! Ha en bra vecka!//kram maria

    SvaraRadera
  5. Oj vilken läsning buuuu. Turen bed dig vännen =)
    Vill skicka dig en massa kramar

    SvaraRadera
  6. Usch, fick en klump i magen av den läsningen.
    Men tycker jag märker på Dix att när det väl verkligen är allvar förstår det vikten av att göra det man säger på ett sätt som de annars aldrig gör lika tydligt. Man kan ryta stanna och tycka att man låter jättebstämd, men aldrig stannar hon så bra som om det verkligen verkligen är allvar.
    Men skönt att det gick bra.
    Kramar

    SvaraRadera
  7. Usch vilken förskräcklig upplevelse! Sån tur att det slutade bra!
    Gott med nybakat...
    Kram

    SvaraRadera