måndag 24 april 2017

När lusten inte finns....






Har varit tyst här inne några dagar. 
Lusten att blogga har helt enkelt inte funnits. För mig är fotandet och bloggandet en fritidssysselsättning som jag tycker är väldigt roligt. Det finns inget tvång att jag ska leverera nåt här varje dag men det har ändå blivit så. För att jag själv har velat. 
Som jag skrivit innan så är jag inte riktigt mig själv nu p g a flera olika saker...
Mår inte riktigt bra och läste detta inlägg hos Helena och känner igen mig så otroligt väl i det hon skriver och i kommentarerna.

Vi har ett stort projekt med vår stuga och en del saker blev inte riktigt som jag tänkt mig p g a olika anledningar. Självklart måste vi ju få allt färdigt innan det går att se helheten och det är det som jag har svårt att se framför mig men det är mycket kvar att göra och det kommer ju ändra hur det ser ut också.
Och en del strul blir det ju alltid när ett gammalt hus ska göras om...
En del saker känns helt enkelt lite övermäktiga just nu och det tror jag beror på att jag är lite "down" för tillfället. 
Har ju som tur är världens mest tålmodiga man, underbara söner och många nära o kära som stöttar mig vilket jag är väldigt tacksam över! 

Och när jag läste det här hos Tina så känner jag verkligen att det där med materiella ting inte har speciellt stor betydelse när jag och mina nära o kära är friska!



Tack
alla ni som kikar in här och kommenterar även att jag inte själv är så bloggaktiv nu!

Ha en bra start på veckan!
K R A M




12 kommentarer:

  1. Jag har tänkt lite som både Dig och Tina... Jag har i stort sett klivit av "shopping-karusellen" som man lätt haka på det i blogglandia. Många bloggar blir bara ytliga och det är lätt att dras med i det, trots att det inte riktigt är jag... Jag är ju tjejen som helst står med skorna ute i skog & mark, gillar det ekologiska, älskar "livet_utomhus" (mitt instagram) Men det har liksom inte kommit fram i min blogg... märkligt nog! Kanske för att jag hamnat i den "läskretsen" som bloggar mer om det "ytliga" och fått mest läsare där (vilket har känts viktigt...)) Jag som mest av allt gillar att fota ute i naturen...
    Nu känns det mer som om verkligheten kommer ikapp mig, människor runt om mig som blivit sjuka, nära och kära som gått bort och man inser mer och mer vad som är viktigt för mig..
    Jag gillar ju att blogga men jakten på läsare bleknar, och jag bloggar när jag själv vill.. inte när andra vill ! Så tänker jag, att är jag inte vuxen nog att göra som "jag" själv vill, och inte vad andra vill och önskar..??
    Hoppas Du kommer fram till något som passar just Dig!!
    Ha det gott, fina Sus ! Kram från Kate

    SvaraRadera
    Svar
    1. Bara livet_utomhus eller haschtagga #livetutomhus på instagram. Det är mitt öppna konto, sen har jag ett privat.. Men jag öppnade ett konto för alla naturbilder jag vill lägga ut, där andra är intresserade av samma sak..
      Hoppas du hittar dit nu.... om du vill, bara om du vill !!!!!
      Stora kramen till Dig från Kate

      Radera
  2. Efter regn kommer sol ;).....och inte behöver man blogga varje dag !...det gör inte jag. Men måste hålla med om att bloggandet inte är som förut....varken för mej eller på andra bloggar. Instagram har tagit över...lite tråkigt !
    Jag har haft funderingar på att sluta blogga, men det går liksom inte, hihi...
    Men gör som du tycker själv...det brukar ordna sej till sist ;))
    Kram

    SvaraRadera
  3. åh lilla vännen ja har upplevt klimakteriet o allt som hör därtill det va när vi skulle få vår son med ivf o det är nog bland det obehagligaste ja upplevt så längtar inte tills ja kommer did. deppade rätt mycket ett tag där med kanske det du gör?
    ja o tinas ja blogen ger mej oxå massor o därför ja e inne o skriver av mej o får så mycket tillbaka. tack för di kikar in till mej <3 o ja gillar kika in till dej .
    Va rädd om dej kramar

    SvaraRadera
  4. Ja, jag har också läst lite här och där om den där bloggpressen... är det 45-50 åringarnas största press just nu? I alla fall hos oss som bloggat ett tag? Press att leverera, få mycket besökare, vara populär...?
    Så sorgligt tycker jag. I alla fall om man egentligen vill blogga, från hjärtat, och det istället blir ett tvång...
    Jag läser hellre färre inlägg per vecka på de olika bloggarna än jag bara läser "utfyllnad", inlägg som är gjorda "bara för att". Om du känner att det är roligt att blogga, och om du orkar göra det, så tycker jag att du ska göra det. På ditt sätt, i din takt, hur ofta du vill... inte för att vara någon annan till lags...
    Kramar!
    /Maria

    SvaraRadera
  5. Håller med Wikers i allt hon skriver, bloggen ska inte vara något krav, den ska vara något vi gör för att vi tycker att det är roligt. Jag skriver bara när jag tycker att jag har något jag vill skriva om och skriver absolut inte varje dag, ibland blir det tom veckor innan jag bloggar igen. Jag hoppas verkligen att din downperiod snart går över så att du känner att du mår bra igen. Kram Eva

    SvaraRadera
  6. Hallå där!
    Ja inte ska det vara någon press inte...det ska vara roligt å alla som läser bloggar gillar ju olika saker...det går inte att tillfredställa alla... så det bästa är att bara göra som man själv känner.
    Att känna sig lite nere ibland gör nog alla...jag tror det bara är bra att lyssna på kroppen då och bara slå av på takten och försöka slänga undan alla krav.
    Jag har inte alls haft tid att själv läsa bloggar nu ett tag...eller jag har inte prioriterat det kanske jag ska säga.... jag vägrar ha dåligt samvete för det som man annars lätt får då man inte kikar in hos sina bloggvänner varje dag...nej jag har lovat mig själv att aldrig mer bli stressad och känna mig pressad över det.

    Bortsett från det så woooow vad det händer grejjer med stugan...å det är väl det som är charmen? Att det sällan blir som man först tänkt...♥ Stor kram till dig fina Suss.. ha en fin kväll!
    Katarina

    SvaraRadera
  7. Så är det ibland, att lusten försvinner och man känner sig lite ledsen. Då är det skönt att kunna dra sig tillbaka och reflektera. Hoppas du tar hand om dig väl och inte känner någon press. Kram.

    SvaraRadera
  8. Hejdu, jag vet hur det är! Har ju läst både hos Helena o Tina och dig och på ett sätt är det så skönt att se att alla ändå är helt normala och inga superwomen ;) Jag har ju en stor bloggdipp, ja egentligen helt kring sociala media. Känner att det kryper in under skinnet på mig som jag inte känt förut, men att det är så mycket som påverkar mig negativt. Även när det är positiva inlägg, konstigt nog. Kalla det infostress, eller trötthet att hela tiden betrakta, utan att alls veta vad som är på riktigt eller ej... Men kör mitt race helt enkelt.
    Och det är ju tider i livet då man påverkas av andra saker i livet. När man själv förändras och det runt om en. Som för dig. Fylla år, barnen flyttar, man vill nya saker men kanske ibland går det lite för fort, för mycket på en gång. Själv fick jag ju så mycket oro då runt jul, hade ständig hjärtklappning både nattetid och på dagtid, hjärnan brann. Det fanns delvis orsaker till oron men det tog alldeles för mycket energi och hela min hormonförändrade kropp löpte amok. Nu har jag ätit antidepressiva i 3 månader och mår SÅ mycket bättre, är mycket muntrare, sorglös och har så mycket lättare att fokusera, vilket är bland det viktigaste för mig. Så känner du att oron tar över, var inte rädd att be om hjälp, om ni har företagshälsovård tex så kan det vara toppen att resonera med någon kunnig om vad som kan vara till hjälp. Och ja, det känns viktigt att prata om det här med att allt inte alltid är på topp, särskilt även i mogenåldern. KRAM!

    SvaraRadera
  9. Äh, vad trist att höra men vet du, så kan det vara den här tiden i livet och dessutom den här tiden på året! Vi kan ju inte heller räkna med at vara på topp hela tiden. Själv har jag dragit ner på vitt mjöl och socker efter jul och tycker faktiskt ( peppar peppar) att vårdeppet hittills uteblivit. Att motionera sig trött blir man ju också oftast gladare av.
    Er stuga kommer att bli jättefin bara den blir klar!
    Kram
    S

    SvaraRadera
  10. Visst ska det bara roligt att blogga. Jag känner ibland att tiden inte räcker till allt man vill. Då blir det tvång och inget kul. Hoppas du snart mår bättre. Kram Pernilla

    SvaraRadera
  11. Så viktigt att lyssna på sitt inre. Ta en paus. Jag bloggar bara när jag känner för det. Får inte bli ett tvång.

    Var rädd om dig fina du! KRAM Anna

    SvaraRadera