måndag 16 januari 2017

Dukning och separationsångest







Tulpanens dag igår.
 När vi hade gäster förra helgen dukade jag med en stor bukett vackra vita tulpaner.
Idag när jag kom hem så var de inte så vackra längre. Inte vita heller för den delen. 





Hemkommen efter en extra lång helg i stugan. 
Nu är de inflyttade killarna. De har fått var sitt litet rum på knappa sju kvadrat. Där har de lyckats få in säng, skrivbord med dator och dubbla skärmar såklart och tv i varje rum!
 De där tekniska sakerna är ju så viktiga för killar...
Sen har de ju resterande av stugan och även gäststugan att vara i (när vi inte är där då). Jag är så less på att det dröjer innan vi kan komma igång med renoveringen av stugan men nu löste det ju sig bra för killarna så de har nånstans att bo till att börja med. Blir lite omständigt för de men vi får hoppas att det funkar bra.

När jag kom hem gick Svea och jag en skogsrunda sen lagade jag middag. Till två. 
Åhhh vad jag tycker det är tomt nu när det bara är mannen min, Svea och jag kvar. Många tårar som föll på mina kinder när jag åkte hem... 
Ja jag vet, det är så det är, barnen blir vuxna men jag har svårt att acceptera att tredje och sista sonen har flyttat. Tur att de inte är så långt bort nån av sönerna.


Ha en finfin måndagskväll vänner!

K R A M





10 kommentarer:

  1. Förstår att saknaden är stor efter sönerna...vår dotter bor fortfarande hemma (21 år) men det är för att hon inte har fast jobb ännu...men hon har satt upp sej i bostadskö, för hon vill verkligen flytta hemifrån...och det förstår jag, för jag flyttade själv när jag var 20 år !!...lagom att flytta då tycker jag ;)...nu är hon i Argentina i fem veckor, har varit där två nu, men nu saknar jag henne !!!....hon vill nog flytta utomlands, men det gillar inte jag, men hon har ju jobb här så vi får se hur det blir ;))
    Ha det gott !
    Kram

    SvaraRadera
  2. Usch kan tänka mig att det känns tomt, även om det är det mest naturliga att de ska flytta ut. Här har vi 3 av 4 kvar hemma, så det är fullt hus med andra ord. :-)kramizz Laila

    SvaraRadera
  3. Ojoj, förstår att det måste kännas otroligt tomt! Tur att du har dom nära ändå <3

    SvaraRadera
  4. Ja det känns otroligt tomt när barnen försvinner. Jag har iallafall en kvar hemma. Men sedan har jag ju även fått fler att älska, mina barnbarn och det är så kul när de kommer och hälsar på. Men jag förstår din känsla.
    Kram Helena

    SvaraRadera
  5. Så vacker dukning!
    Å huuu, jag kan inte riktigt föreställa mig det...
    Tycker det är tomt bara hon är borta en helg nån gång...
    Hoppas du haft en fin kväll!
    Kram Anna

    SvaraRadera
  6. Den känslan känner jag verkligen igen! Som tur är vänjer man sig efter ett tag och som du säger kan du glädjas åt att de inte är så långt borta.
    Dessutom har det också sina fördelar att vara fri och barnlös ska du se.
    Må så gott!
    Susanne

    SvaraRadera
  7. Ja, det blir tomt när barnen lämnar, men man vänjer sig.
    kram Mamma C

    SvaraRadera
  8. Jag vet hur det känns. Min sista flyttar i juni. Har lite tid kvar men det är tufft innan man vänjer sig. Ha en fin dag Kram Pernilla

    SvaraRadera
  9. Förstår att det är tomt, som tur är dröjer det här..minstingen är ju bara 10 kram

    SvaraRadera