lördag 1 april 2017

Tacksam





Jag saknar de mycket. 
Mina söner, som gått och blivit vuxna och vill ha egna boenden... Ibland tycker jag att det är så tomt här hemma, fast jag har både mannen min och Svea.
Självklart finns det ju fördelar med att ha barnen utflugna, bästa för mig är att komma hem till ett hus där det är samma ordning och reda som när jag lämnade det.
(Och sönerna tycker nog det bästa är att slippa ha nån som tjatar om saker som ligger överallt...)
Men det blir så mycket mer liv nu när minstingen är hemma över helgen. Och kompisarna som kommer och tittar in (ja jag saknar sönernas vänner också). 
Även om sonen lägger det mesta av sin tid på att plugga, när han inte umgås med sina vänner, så passar vi på att äta ihop och få en pratstund med honom så idag väckte vi honom till frukosten. Mannen min och jag brukar inte äta mycket på morgonen men idag blev det en enklare frukostbuffé.


TACK!
För alla snälla kommentarer här och på Facebook.
I mitt inlägg igår så berättade jag lite om hur jag mår nu. Det har inte hänt något allvarligt! Bara jag som har lite oro i kroppen för det ena och andra...
Och jag är såå tacksam för att jag har så många runt omkring mig som bryr sig.
I veckan har jag varit ute och gått med både syster och vännen Ulrika, ringde min mamma igår och idag var jag och fikade med vännerna Heléne och Åsa. Pratat och pratat. Och då känns det så mycket bättre! Idag är det en mycket bättre dag än igår.



Mannen min har åkt ut på golfbanan och snart ska jag ta med mig Svea ut på promenad. Varmt i luften och nu kikar solen fram här också.
Blir en lugn kväll här hemma ska passa på att mysa med yngste sonen för imorgon åker han tillbaka igen. 
Fick precis meddelande från mellansonen att de kommit fram till sitt resmål efter lååång väntan på flyg, skönt att veta att de är på plats.


Önska er en fortsatt härlig lördag!
K R A M



10 kommentarer:

  1. Förstår dig så väl...
    Kram från Titti

    SvaraRadera
  2. Förstår .....
    /Kramas

    SvaraRadera
  3. Hej fina Suss <3
    Kankse är det just därför..Så stor omställning när barnen flyttar ut tänker jag.
    När man lägger all sin tid och energi på sina barn och helt plötsligt en dag har de flyttat, för att det är så det ska vara... men det är nog inget man kan förbereda sig på eller veta vilken känslostorm det kan skapa...
    Och då är det helt ok att känna sig lite nere och ledsen, då får det vara så tills det känns bättre ige <3

    Ta hand om dig vännen!
    Vamr akramar Anna

    SvaraRadera
  4. Så gripande det känns när man läser om utflugna barn. Kanske för att jag upplever att åren går för fort. Man hinner inte med, jag försöker verkligen njuta men det är klart man vet ju att dagen kommer.

    SvaraRadera
  5. Har läst ikapp här nu och jag förstår hur du känner.Svårt att fatta att barnen inte behöver en längre, inte på samma sätt i alla fall. Grubblandet är ju inte så bra men du verkar ju ha många som du kan prata med och vilken tur att det känns bättre nu. Snart kommer vår och värme på riktigt så man kan sitta på fina altanen och njuta. Kraaam Pia

    SvaraRadera
  6. Kan tro att det blir tomt när barnen flyttar ut.
    Kram.

    SvaraRadera
  7. Förstår dig, det känns tufft på många sätt. Kämpa på och ta hand om dig. Kram Anette

    SvaraRadera
  8. Förstår dig, det känns tufft på många sätt. Kämpa på och ta hand om dig. Kram Anette

    SvaraRadera
  9. Att känna oro i kroppen känns aldrig bra, styrkekramar till dig kära bloggvän

    SvaraRadera
  10. åhh vännen gud ja undrar oxå hur man tar det när barnen flyttar ut det är livets gång men ändå åhh gör ont i mamma hjärtat redan nu
    usch känns inte roligt att du inte mår bra skickar bättre kram o hoppas det går framåt Skönt du har några o prata med det är jätte viktigt kramar om

    SvaraRadera